Ostlänken, en ny dubbelspårig järnväg En hund begraven i Järna– bokstavligen!
Att det ibland “finns en hund begraven” vet de flesta – men i Logsjömossen utanför Järna visade det sig stämma ordagrant.
Under höstens stora arkeologiska undersökning, som genomförts parallellt med Ostlänkens anläggningsarbeten, gjorde arkeologerna ett av de mest ovanliga fynden på länge: en 5 000 år gammal hund, begravd tillsammans med en praktfull bendolk.
En våtmark full av historia
Vid tiden för yngre stenåldern var Logsjömossen inte en mosse utan en grund sjö. Här byggde människor avancerade fiskeanläggningar längs strandlinjen. De använde vidjeflätade fångstarmar som långa fiskstaket, vilka ledde in fisken till mjärdar – ett smart och effektivt system som gjorde att fisken i princip simmade rakt in i fällan.
Under undersökningen hittades både neddrivna björk- och ekpålar, sänkstenar och till och med bevarade fotspår i bottengyttjan. Fotspåren gör att vi nästan kan känna närvaron av de människor som rörde sig här och vittjade mjärdarna för fem millennier sedan.
Ett fältarbete i gummistövlar – och med 200 stockmattor
Dagens våtmark är allt annat än lätt att arbeta i. De övre torvlagren är fulla av vatten, och för att överhuvudtaget ta sig fram behövdes cirka 200 stockmattor som lades ut för att bära de två grävmaskiner som använts. Ytan som undersöktes var 2 500 m² – motsvarande knappt en halv fotbollsplan – och delades in i ett hundratal kvadrater på 5×5 meter.
När rutorna schaktades fram fylldes de snabbt med vatten. Sex dränkpumpar fick därför gå dygnet runt för att hålla ytorna torra nog att arbeta i. Trots de svåra förhållandena beskriver Trafikverket samarbetet som mycket gott.
– Det har varit ett utmanande fältarbete, men samarbetet mellan alla parter har fungerat mycket bra, säger Magnus Johansson, projektledare för Ostlänkens Arkeologiprojekt.
Hela området dokumenterades även med fotogrammetri, en metod som skapar detaljerade 3D-modeller av fyndens exakta positioner.
Sensationen: hunden och dolken
Det mest uppseendeväckande fyndet var en hund som, när den levde, varit kraftigt byggd och ungefär 50 centimeter i mankhöjd. Arkeologerna tror att den svepts in i ett skinn tillsammans med stenar innan den sänktes ner på 1,5 meters djup i sjön.
Skallen är krossad, vilket kan tyda på någon form av rituell handling. Vid tassarna låg en 25 centimeter lång bendolk, tillverkad av ben från älg eller kronhjort. Tack vare de goda bevaringsförhållandena ser dolken nästan nytillverkad ut.
– Att hitta en intakt hund från den här perioden är mycket ovanligt, men att den dessutom lagts ned tillsammans med en bendolk är nästintill unikt, säger Linus Hagberg, arkeolog och projektledare på Arkeologerna, Statens historiska museer.
Liknande fynd är extremt sällsynta. Några paralleller finns från undersökningarna inför Fehmarn Bält-tunneln där hundhuvuden deponerats vid fiskeanläggningar – men en hel hund med dolk är något alldeles extra.
Vad händer nu?
Fyndmaterialet från Logsjömossen har nu transporterats till Arkeologerna, SHM, där det ska analyseras vidare. Allt kommer så småningom att sammanställas i en rapport som ger en ännu klarare bild av platsens betydelse under stenåldern.
Att Logsjömossen skulle vara spännande visste forskarna redan – men årets undersökningar visar att den fortfarande har mycket att berätta. Och ibland… ett och annat riktigt oväntat.
Läs mer om undersökningen på Arkeologernas, SHM, hemsida:
Fynd av en neolitisk mjärde i Logsjömossen | Arkeologerna