Ostlänken, en ny dubbelspårig järnväg Ovanligt fynd i Tystberga
När Ostlänken byggs berörs cirka 700 fornlämningar. De flesta undersöks arkeologiskt, vilket betyder att vi kan förvänta oss både oväntade, ovanliga och spektakulära fynd. Ett sånt gjordes nyligen utanför Tystberga.
Kulturmiljö är en av de mest betydande miljöaspekterna som hanteras inom Ostlänken, en av de största infrastruktursatsningarna i modern tid. I en järnåldersgrav som nyligen undersökts kopplat till byggandet av järnvägen hittade arkeologer från Arkea Kulturmiljökonsult en del av ett kvinnokranium med spår av trepanering.
Kraniet med spår av trepanering
Trepanering innebär att kraniet avsiktligt öppnats genom att en del av skallbenet skrapats, skurits, borrats eller sågats bort. En osteologisk analys visar att kraniet tillhört en kvinna. Då skallbenet inte visar några spår av läkning antyder det att hon inte överlevde ingreppet någon längre tid.
Speciellt på flera sätt
Det är inte bara trepaneringen som gör fyndet speciellt. Graven har öppnats efter den ursprungliga gravläggningen och skallfragmentet tycks ha placerats där först då. Några andra kvarlevor från kvinnan har inte hittats.
Det är otroligt spännande hur arkeologin längs Ostlänken ger oss nya kunskaper om både gravskick och förhistorisk kirurgi, säger Magnus Johansson, projektledare för arkeologi på Trafikverket.
Under järnåldern var kremering det vanligaste gravskicket. Att en obränd del av ett kranium placerats i graven väcker därför frågor om vem kvinnan var och varför just denna del av hennes kropp togs om hand.
– Att bara en del av skallen placerats i graven, utan några andra kvarlevor från kvinnan, gör fyndet särskilt intressant, säger arkeolog Tove Stjärna, Arkea Kulturmiljökonsult.
Graven där kraniet hittades
En flera tusen år gammal metod
Trepanering är ett av de äldsta kirurgiska ingrepp vi känner till och förekommer i Skandinavien från stenåldern och framåt. Förhistoriska trepaneringar är ovanliga i Sverige och de flesta kända exemplen kommer från män.
Varför ingreppen utfördes vet vi inte alltid. De kan ha haft både medicinska och rituella orsaker, som inte alltid går att skilja åt. På flera förhistoriska kranier visar läkning att människor överlevt operationen.
Kvinnan från Tystberga verkar däremot inte ha levt länge efter ingreppet. Fortsatta analyser kommer ge fler ledtrådar till varför en del av hennes kranium placerades i en redan befintlig grav.