Vi klipper Gotlands vägkanter för säkerhet, sikt och blomsterprakt
Nu rullar slåttermaskinerna längs Gotlands vägar igen. Genom att göra den större slåttern först på hösten hinner växterna längs öns artrika dikeskanter blomma ut och fröa av sig innan vi slår dem.
På Gotland ansvarar Trafikverket för 150 mil statlig väg och majoriteten av dikeskanterna längs dem klassas som artrika. För att gynna den biologiska mångfalden anpassar vi därför röjningsarbetet och gör en mindre säkerhetsslåtter under senvåren och lämnar det större arbetet till hösten. Höstslåttern pågår mellan september och november.
Slåttern i dikena görs främst för att skydda vägkonstruktionen genom att hindra buskar och träd att slå rot i vägkanten. Dessutom ökar trafiksäkerheten. Utan störande växtlighet förbättras sikten längs vägen. Som bonus kan vi hjälpa naturen på traven med den biologiska mångfalden och har samtidigt en möjlighet att bekämpa invasiva arter, säger Bob Kolmodin, senior projektledare på Trafikverket.
Gotlands unika flora
De vanligaste arterna i vägkanterna som ger de gotländska vägarna sin karaktär är bland annat pukvete, palsternacka, vildmorot, gulmåra och sist men inte minst blåelden, som verkligen ger skäl för sitt namn. Det finns också många orkidéearter, som skogsknipprot, Sankte Pers nycklar, nattviol, tvåblad, brudsporre, johannesnycklar och ängsnycklar. Men mer unika arter smyckar också vägarna.
I Sverige finns nipsippan enbart på Gotland och i Ångermanland. En annan art som du kan stöta på i Gotlands vägkanter är salepsrot, en orkidé som bara finns på Öland och Gotland. I de torra alvarmarkerna kan man hitta bland annat stenmalört och den vackert gula krisslan, berättar Fredrik Lundin, miljöspecialist på Trafikverket.
Invasiva arter hålls i schack
Många av de invasiva arterna som är problematiska på fastlandet är lyckligtvis relativt sällsynta på Gotland, men de förekommer. Det finns bland annat små isolerade bestånd av kanadensiskt gullris, blomsterlupin och jätteloka och vi gör riktade miljöåtgärder för att få bort dem.
En annan invasiv art som kan vara besvärlig är vresrosen. Den trivs i sandiga miljöer som havsstränder, men växer även i vägkanter. På Gotland finns den bland annat på Fårö, men där arbetar vi med att bekämpa den, säger Fredrik Lundin.