Logga in
Logga in
Foto: Christian Badenfelt

Därför ersätts inte all vägbelysning på Gotland

I vår förändras belysningen längs flera vägar på Gotland. På vissa platser tas enstaka stolpar bort, på andra påverkas större sträckor. Detta görs för att öka säkerheten även om det kan upplevas som att det blir mörkare.

Under våren pågår ett arbete med att förändra vägbelysningen längs det statliga vägnätet på Gotland. Det innebär att äldre belysningsstolpar tas bort på flera platser. Vi är medvetna om att det kan upplevas som både mörkare och mindre tryggt, och vi har förståelse för att det väcker frågor.

Gammal och uttjänt belysning monteras ner av säkerhetsskäl

Bakgrunden är att den belysning som nu monteras ner av Region Gotland i många fall är gammal och uttjänt. Vissa stolpar utgör en direkt säkerhetsrisk – de kan exempelvis riskera att falla, innehålla miljöfarliga ämnen eller inte uppfylla dagens krav på elsäkerhet. Att låta sådan belysning stå kvar är inte ett alternativ.

Det är lätt att tänka att belysning alltid ökar trafiksäkerheten, men så är inte alltid fallet. Punktbelysning kan skapa starka kontraster mellan ljus och mörker, vilket i vissa situationer gör det svårare för bilister att uppfatta omgivningen. På många landsvägar är det andra åtgärder som har större effekt, till exempel anpassade hastigheter, trafikkameror, tydligare vägmarkeringar och en vägutformning som stödjer ett säkert beteende.

Nationella riktlinjer styr var belysning ska finnas

När Trafikverket bedömer var vägbelysning ska finnas utgår vi från nationella riktlinjer framtagna tillsammans med Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). I bedömningen vägs flera faktorer in, såsom trafikmängd, hastighet, siktförhållanden, vägtyp och om det finns målpunkter i närheten – exempelvis skolor, butiker eller idrottsanläggningar.

Inför arbetet på Gotland har vi dessutom gjort platsbesök för att få en samlad bild av varje enskild sträcka innan beslut fattats.

Under 2026 ersätter vi belysning på vissa platser

På vissa platser kommer vägbelysningen att ersättas med ny. Det gäller exempelvis i Othem, där det finns en trafikerad korsning med begränsad sikt samt en pendlarparkering. Även vid Kramproboden i Fole ersätts belysningen, eftersom många människor rör sig till och från butiken.

På andra platser har bedömningen varit att ny belysning inte ger en tillräcklig trafiksäkerhetseffekt. Samtidigt har vi förståelse för att upplevd trygghet är viktig, och att ljus spelar en stor roll i hur en plats uppfattas.

För Trafikverket handlar arbetet inte om att släcka ner Gotland, utan om att säkerställa att den vägbelysning som finns är säker, hållbar och bidrar till ökad trafiksäkerhet.

Trafikverkets kriterier för belysning

Tillsammans med Statens Väg- och Transportforskningsinstitut (VTI) och Sverige Kommuner och Regioner (SKR) har Trafikverket tagit fram kriterier som grund för var belysning ska finnas:

  1. Tätort, förutom statlig genomfartsväg utan gående och cyklister
  2. Kommunal detaljplan/ byggnadsplan (i anspråkstagen)
  3. Inrättningar som genererar oskyddade trafikanter
  4. Gång- och cykelpassager eller hastighetsdämpande åtgärder längs vägen
  5. Hållplatser på pendlingsvägar med större antal påstigande
  6. Gällande ÅDT-krav (årsdygnstrafik), det vill säga det genomsnittliga trafikflödet per dygn i VGU (Vägars och gators utformning) ska vara uppfyllt. 

Vanliga frågor och svar

Nedan följer några av de vanligaste frågorna och svaren kopplat till belysning

Trafikverkets uppdrag är att använda samhällets resurser på ett ansvarsfullt sätt och samtidigt värna om säkerheten på våra vägar för alla som bor och reser i landet. Vägbelysning är en viktig del av en säker trafikmiljö. Samtidigt behöver den finnas där den gör störst skillnad.

Trafikverket arbetar långsiktigt med att:

  • Rusta upp belysning som är viktig för trafiksäkerheten
  • sätta upp ny belysning där den saknas
  • ta bort uttjänt belysning som inte längre fyller en funktion.

Det beror på hur belysningen är utformad och hur modern den är.

Äldre eller felaktigt utformad belysning kan skapa stora kontraster mellan ljusa och mörka partier. Det kan försämra förarens mörkerseende och göra det svårare att upptäcka exempelvis gående eller djur i tid.

En sådan belysning ger en falsk trygghetskänsla, där man tror att man syns för ett fordon, men man riskerar att inte synas. Vid ett möte mellan dagens ljusstarka, moderna fordon så gör en äldre belysning med dålig ljusbild ingen nytta och man riskerar att inte synas, om man inte har reflex eller ficklampa.

Utgångspunkten är inte att ha så mycket belysning som möjligt, utan att ha rätt belysning på rätt plats. Vägbelysning ska finnas där den ger tydlig effekt för trafiksäkerhet, tillgänglighet och trygghet – och samtidigt vara kostnads- och energieffektiv.

Det innebär att prioriteringar måste göras. Alla platser där belysning upplevs som önskvärd uppfyller inte de kriterier som ligger till grund för beslut, och då kan andra åtgärder vara mer effektiva.

År 2020 tog Trafikverket ett generellt beslut att ingen belysning ska tas över från kommuner.

(Om en belysning vid statlig väg är i ett så dåligt skick att den kan ramla ner eller bli farlig, har Trafikverket som väghållare ett ansvar för att se till att ingen olycka sker. Trafikverket tar däremot inte ner egen eller kommunal belysning som är full fungerande, även om den står placerad på sträckor där den inte tillför någon trafiksäkerhetshöjande effekt.)

Vi vet att många kommuner och boende har önskat att Trafikverket ska ta över mer av belysningen längs statliga vägar. Därför har vi tagit ett nytt steg. Under 2025 startade Trafikverket en utredning för att se vilken kommunal belysning som kan tas över i framtiden, om kommunerna önskar det.

För att det ska vara möjligt behöver lamporna sitta där de gör nytta och vara i så pass gott skick att de håller i många år till. Fram till att utredningen är klar kan kommunerna ofta låta sin belysning stå kvar, så länge den är säker att använda.

Utredningen blir klar våren 2026 och därefter kan ett nytt beslut tas.

 

Kommunen kan ta över belysning som bedöms vara i tillräckligt bra skick. Även andra aktörer kan bygga och äga ny belysning, om regelverk och tillstånd följs.

Det är dock inte ansvarsfullt att överlåta en anläggning som innebär säkerhetsrisker eller stora framtida kostnader.

Under 2025 startade Trafikverket en utredning för att se vilken kommunal belysning som kan tas över i framtiden, om kommunerna önskar det. För att det ska vara möjligt behöver lamporna sitta där de gör nytta och vara i så pass gott skick att de håller i många år till. Fram till att utredningen är klar kan kommunerna ofta låta sin belysning stå kvar, så länge den är säker att använda.

Alla större åtgärder inom vägområdet kräver tillstånd enligt väglagen. Syftet är att säkerställa att anläggningen uppfyller krav på trafiksäkerhet och funktion.
Det gäller exempelvis:

  • nybyggnation
  • byte av stolpar eller armaturer
  • utbyggnad av befintlig anläggning

I vissa äldre belysningsanläggningar är belysningscentralen uppbyggd på ett sätt som inte uppfyller dagens krav enligt ellagstiftningen. Det kan även vara att hela belysningsanläggningen är uppbyggd så.

Det handlar ofta om att en och samma elanläggning används för att överföra el mellan olika aktörer, till exempel mellan kommun och stat. Sådan överföring kan enligt ellagen kräva nätkoncession, vilket innebär att anläggningen inte får användas i sin nuvarande form.

Den här typen av lösningar är ett arv från 1990-talet, när ansvar och ägande av vägbelysning förändrades och anläggningar lämnades över från nätbolagen till dåvarande Vägverket och kommuner.

För att uppfylla dagens krav behöver anläggningen byggas om så att varje aktör har en egen, separat elanläggning. Det är en tekniskt omfattande och kostsam åtgärd som hanteras successivt över hela landet. Kallas separering av elanläggning.

Att rusta upp en gammal anläggning innebär ofta att stora delar måste byggas om – stolpar, kablage och belysningscentraler. Det innebär i praktiken att man måste bygga en helt ny belysningsanläggning, med kostnader som kan vara betydande. Vid sådana investeringar måste man prioritera var belysning gör störst nytta i hela vägnätet.

Belysningsanläggningar står för en stor energianvändning. En mycket stor del av både kostnader och miljöpåverkan uppstår under driftstiden.

Därför behöver vi:

  • Minska energianvändningen
  • använda effektiv teknik
  • undvika belysning där den inte ger tillräcklig nytta.

Det är en viktig del av ett hållbart transportsystem.

LED är mer energieffektivt och ger bättre ljus, men fungerar inte alltid i äldre anläggningar. Om stolpavstånd eller utformning inte är anpassade kan det uppstå mörka partier. Därför kräver teknikskiftet ibland att hela anläggningen byggs om. Dessutom fasas äldre ljuskällor ut enligt EU-regler, vilket gör förändringar nödvändiga.