Nollvisionens fader får fin utmärkelse

Idén framfördes och avgjordes den 26 januari 1995 när Ines Uusman, dåvarande minister för transport- och kommunikationsdepartementet, besökte Vägverket. Claes Tingvall lyckades få ministerns uppmärksamhet och förtroende. Senare samma år, på konferensen i Tylösand, presenterade Tingvall idén om Nollvisionen hur de skulle omsätta den radikala idéen i handling.

I början var motståndet stort, men med uthållighet och mod växte en svensk framgångssaga fram. Så pass framgångsrikt var arbetet, att regeringen i november 2025, trettio år senare, ger Claes Tingvall belöningsmedaljen i guld av åttonde storleken, för ”utomordentliga insatser för trafiksäkerhetens främjande”.

Peter Larsson, sakkunnig i trafiksäkerhet på Trafikverket, har varit med sedan Nollvisionen sjösattes och jobbat nära Tingvall i många år.

– I början kom reaktioner som ”Vad är det för en tokstolle” och ”Trafikanterna måste ju lära sig att bete sig”, säger Peter Larsson.

Nollvisionen växer fram med ett driv från både hjärta och hjärna

På den vägen föddes Nollvisionen. År 1997 beslutade Sveriges Riksdag om Nollvisionen som det långsiktiga målet för trafiksäkerheten.

– De senaste tjugofem åren har antalet omkomna i vägtrafiken minskat med ungefär 65 procent, samtidigt som trafiken har ökat med 20 procent, säger Maria Krafft, trafiksäkerhetsdirektör på Trafikverket. Det beror mycket på att vi utformar vägsystemet så att inte mänskliga misstag får förödande konsekvenser.

Nollvisionen är ett etiskt ställningstagande som innebär att dödade och allvarligt skadade inte är ett pris vi är villiga att betala för våra resor och transporter.

− Claes är verkligen värd denna utmärkelse, säger Maria Krafft. Hans banbrytande tankar om hur vi som systemutformare behöver utgå från vad människan tål i en olycka när vi utformar vägsystemet har varit avgörande för framgångarna i svenskt och internationellt trafiksäkerhetsarbete.

Det är mänskligt att göra fel, och vi ska kunna göra misstag i trafiken och ändå klara oss utan dödsolyckor eller att bli allvarligt skadade.  Det betyder att vi behöver anpassa vägtransportsystemets utformning, funktion och användning till de krav som följer av Nollvisionen.

– Det förhärskande narrativet då (1995) var i princip att vi bygger fina vägar och det är vårt enda uppdrag, säger Tingvall. Men jag och mina medarbetare sa att så kan vi inte ha det. Människors liv och hälsa ligger i våra händer. Det är vi som behöver ta ansvaret. Och vi gör det utifrån vetenskapliga studier och fakta.

Banbrytande insatser har med tiden blivit självklara

− Det jag verkligen tycker är imponerande är hans förmåga att tänka utanför boxen och införa nya åtgärder hela tiden. Bland annat har hans initiativ lett till att vi nu har 2+1-vägar och bältespåminnare i bilar. Och även att det finns ett europeiskt konsumenttest-program där man testar och utvärderar säkerhet i fordon (Euro NCAP), bortom lagkraven. Alla dessa saker har betytt väldigt mycket för att rädda liv, såväl i Sverige som internationellt, säger Maria Krafft.

En idé som initialt möttes med skepsis var vägar med mitträcken.

− Man trodde att alla kommer att köra på räckena, säger Tingvall. Jag förklarade att det är meningen. Att köra in i mitträcket istället för att komma över i mötande fil och köra på ett mötande fordon. Vi har all fakta, vi vet att det kommer att gå bra.

Men det var ett arbete i motvind från början. När den första mitträckes-vägen skulle invigas, en 3,5 mils sträcka mellan Gävle och Axmar-tavlan, trodde få på idén. Intresset inom dåvarande Vägverket var minst sagt ljummet. Claes Tingvall fick inviga vägen; ingen annan ställde upp. Och det var en pensionerad tidigare medarbetare på Vägverket som fick projektera vägen, ingen annan ville göra det arbetet.

Det blev en mediedebatt, mittseparerade vägar blev utskällda. Men efter ett tag vände det.  För ”plötsligt upphörde ju folk att dö på dessa vägar” beskriver Tingvall det.

− Du behöver vara lite modig, säger Tingvall. Och du behöver ett nätverk omkring dig som du kan lita på och vara trygg med.

Vision Zero sprids över världen

Inom Vägverket och numera Trafikverket arbetar vi systematiskt med Nollvisionen. Det handlar om att mäta och analysera utvecklingen i Sverige. Det handlar om regeringsuppdrag och andra insatser för att samordna trafiksäkerhetsarbetet. Det handlar även om att utveckla och sprida kunskap om Nollvisionen internationellt, något som på Trafikverket samordnas inom plattformen Vision Zero Academy.

På Trafikverkets initiativ var Claes ordförande i den internationella expertgruppen i trafiksäkerhet som tagit fram rekommendationer till WHO:s globala ministerkonferens om trafiksäkerhet, som ägde rum i Marocko våren 2025. Han deltog även som talare på Trafikverkets och Vision Zero Academys internationella Nollvisionskurs i Göteborg i år.

− Det fascinerande med Claes är hans oerhörda förmåga att nå dit han vill, utan några stora åthävor, säger Peter Larsson. Claes har en otrolig förmåga att övertyga och en väldigt medmänsklig sida. Det är nog därför han har jobbat med trafiksäkerhet. Jag har upplevt hur många kommer in på ett internationellt möte, med olika åsikter runt bordet – ibland helt oeniga. Senare är alla överens; ingen fattar hur.

Idag är det nya utmaningar och möjligheter

Vid sidan av pensionärslivet, arbetar Claes Tingvall på AFRY och leder arbetet med att utveckla ett trafiksäkerhetsindex för Fédération International de l’Automobile (FIA) som ska minska olyckor globalt inom transporter och säkerställa att ett större ansvar för trafiksäkerhet tas i stora företag och genom hela värdekedjan. (AFRY är en teknikkonsult med fokus på infrastruktur och industri.)

Hans trettioåriga arbete har nu resulterat i medaljen Illis quorum meruere labores som delas ut vid ceremoni Sagerska palatset i Stockholm den 20 november 2025.

− Den är egentligen till flera. Och till en statlig myndighet som drivit frågan. Jag fick förmånen att leda arbetet, säger Claes Tingvall.

Vi gratulerar Claes och Nollvisionsarbetet till den fina utmärkelsen.