Ostlänken, en ny dubbelspårig järnväg Nu flyttas en del av det förflutna till förmån för framtiden
En runsten från 1000-talet har flyttats till följd av Ostlänken. Den nya placeringen ger stenen ett framträdande läge i landskapet norr om Gerstaberg gård.
Ostlänken berör ett stort antal fornlämningar och ibland väcks frågan om gravhögar kan flyttas till ny plats efter arkeologisk undersökning. Detta hör dock till ovanligheten eftersom lämningen då anses bli en rekonstruktion – en hög med stenar utan kulturhistoriskt värde och sammanhang. Runstenar tillhör däremot den fornlämningskategori som ibland flyttas, även om det är sällsynt.
Om runstenen vid Gerstaberg kan vi läsa att ”runstenen påträffades, troligen på våren 1891, vid grävning av täckdiken i trädgården vid Gerstaberg”. Stenen som är 2.35 meter hög och i rödaktig granit hann dock spräckas i fyra delar innan ristningen upptäcktes. Ristningen dateras till sen vikingatid, ca 1050-tal, och berättar att:
"Ingetora och Östen och Håsten [och] Holmsten, de lät resa stenen efter Frökn och efter Bjursten, Frökns och Ingetoras son. Gud och Guds moder hjälpe deras ande, faderns och sonens. Äsbjörn ristade, och Ulv målade".
Det som är spännande med denna ristning är att texten nämner både vem som ristat och vem som målat runorna: esbirn • risti • auk • ulfr • staint.
En tid efter att runstenen hittats flyttades den till en nyanlagd engelsk park vid Gerstabergs gård. Där placerades den intill stambanan, så att ristningen vändes mot järnvägen. Det var ett medvetet val så att stenen dels kunde beskådas från järnvägen dels fungera som entré till Gerstabergs gård.
På 1990-talet byggdes en ny viadukt över järnvägen. Detta i kombination med Ostlänkens dragning gör att runstenens får ett undanskymt läge vilket gör det svårt att både se och komma intill stenen. Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade därför att stenen skulle flyttas till en ny plats norr om Gerstaberg gård, längs med vägen mot Glia.
Den cirka fyra ton tunga stenen flyttades med kranbil i oktober 2024. Arbetet leddes av en stenkonservator och när de fyra delarna togs isär visade det sig att dessa var sammanfogade med järnluggar. Även stenen i sig hölls upprätt med hjälp av pluggar i två större stenblock. På den nya platsen har runstenen ställts på ett större cementblock.
Bilderna nedan visar runstenen innan, under och efter flytt.