Ostlänken, en ny dubbelspårig järnväg Puke – bödelns hjälpreda
Ostlänken passerar många olika gränslinjer i landskapet. I dessa skärningspunkter finner vi ibland historiska berättelser om samhällets mer marginaliserade människor.
Torplämningen Pukebo ligger alldeles intill E4:an söder om Norrköping. I skriftliga källor omnämns Pukebo första gången i en mantalslängd från 1695. Historiskt låg torpet i gränsområdet mellan två socknar (Skärkinds och Kimstads socknar) men också på gränsen mellan två härader (Skärkinds och Memmings härader). Kanske är det i placeringen mellan olika administrativa områden som vi också hittar förklaringen till namnet Pukebo.
Enligt språkforskaren Gösta Franzén som skrivit om östgötska ortnamn, syftar förleden puke i Pukebo på en person som var hudavdragare och hästslaktare. I förkristen tid var hästen helig. En föreställning som levde kvar långt fram i historisk tid. Hästkött var något man helt enkelt inte åt. Bara skinnet togs tillvara på när en häst avlivades. Resten av kroppen styckades och grävdes ner. Detta var dock inget som de vanliga slaktarna befattade sig med. Istället utfördes arbetet av en puke som andra gånger även kunde gå under namnet nattman eller rackare.
Avskild från samhället
En puke hjälpte bödeln. Vid sidan av att ta hand om avlivade hästar och självdöda djur fick denne också hantera kropparna efter avrättade personer. Han utförde de sysslor som folk i allmänhet betraktade som både skamliga och oärliga. Därför kom en puke att uppfattas som oren och levde ofta avskilt från övriga samhället. Inte sällan i små hus som kunde ligga i gränsområden exempelvis mellan socknar eller härader.
De skriftliga källorna ger oss inte namnet på den puke som namngett torpet Pukebo. Däremot kan vi läsa att det från 1830-talet och framåt där bodde tre generationer av skomakare. Den sista flyttade från torpet 1951. Pukebo rivs sedan i mitten av 1960-talet och tjugo år senare byggs den nya motorvägen.
Pukebo, bild från 1950-talet.
