Räcken gör stor nytta för trafiksäkerheten och bedöms rädda cirka 80 trafikanters liv varje år. Räckena skyddar trafikanter från att krocka med mötande trafik och med farliga föremål vid sidan av vägen, till exempel träd, berg och brofundament. De skyddar också trafikanter från att köra ner i vattendrag eller falla från höga höjder. Räcken kan även sättas upp för att skydda andra trafikanter, känsliga miljöer eller anläggningar, till exempel vattentäkter.

Räcken dimensioneras normalt för personbilar, som är vanligast i trafiken och som oftare än andra fordon kommer över i mötande körfält. På vissa platser, som på broar, ställs högre krav (de behöver vara kraftigare) för att räckena ska klara avkörningar med tyngre fordon, såsom bussar och lastbilar. På vissa platser anpassas även räcken särskilt för gående, cyklister och motorcyklister med flera.

Mitträcken förbättrar säkerheten för alla trafikanter. Den säkerhetsvinst som mitträcket ger en motorcyklist kan delvis förklaras med att motorcyklisten slipper oväntad mötande eller korsande trafik, men också med att motorcyklisten förhindras att köra om och riskera att kollidera med mötande fordon (i 8 av 10 mötesolyckor med omkomna motorcyklister kom motorcykeln över i mötande körfält).

Sidoräcken sätts upp där sidoområdet inte bedöms vara tillräckligt säkert, det vill säga där det som finns bakom räcket bedöms vara farligare att köra på än själva räcket. För motorcyklister är dagens sidoräcken inte lika effektiva som mitträcken, eftersom sidoräcken kan försämra säkerheten för motorcyklister. Det beror på att samma räcke som på ett bra sätt fångar upp rörelseenergin i en personbil, kan utgöra ett farligt föremål för en motorcyklist.

Räcken räddar inte alla alltid. Cirka 4–5 motorcyklister och lika många bilister omkommer varje år i kollision med räcken. Antalet omkomna motorcyklister i räckesolyckor har inte ökat, trots att mängden mitträcken har ökat kraftigt. Det är svårt att bedöma vad som skulle ha hänt om räcket inte funnits.

10 av de 27 motorcyklister som omkom i mitträckesolyckor omkom i samband med vajerräcke 2004–2015 vilket utgjorde 2 procent av totala antalet omkomna motorcyklister. Inga motorcyklister omkom i sidoräckesolyckor med vajer under samma period. I endast ett av fem fall bedömdes motorcyklisten ha hållit hastighetsgränsen. Av de motorcyklister som omkom i kollision med ett sidoräcke körde 70 procent en supersportmaskin. För mitträcken är motsvarande andel 45 procent.

Det går idag inte att se att någon typ av räcke skulle vara farligare än någon annan av de dominerande räckestyper som studerats. Det finns dock utredningar/krockprover som pekar mot att räcken som är släta på trafiksidan och uppåt samt inte medger risk för underglidning är bättre med hänsyn till oskyddade än räcken som har utstickande delar tex ståndartoppar. Alla typer har sina fördelar och nackdelar, och väghållarna (oftast Trafikverket och kommunerna) använder den typ av räcke som bedöms vara bäst på respektive plats.

I Vägars och gators utformning (VGU) som styr upphandlingskraven på det statliga vägnätet finns det från och med 2015 krav på att räcken ska ha en slät sida mot trafiken på särskilda platser:

• i anslutning till gång- och cykelbanor
• i ytterkurvor på avfartsramper med radie mindre än 100 meter
• på vägar med betydande minst 50 motorcyklar per genomsnittligt dygn under sommarhalvåret.

Det har också tillkommit krav på att underglidningsskydd ska användas i ytterkurvor på avfartsramper i trafikplatser samt i vissa ytterkurvor med liten radie på tvåfältsvägar.

Trafikverket har systematiserat flödesmätningar även för motorcyklar, och i dag finns flödesmätningar på större delen av det statliga vägnätet. Detta är ett viktigt underlag för prioritering av räcken och sidoområdesåtgärder.