Miljö och hälsa – så här jobbar Trafikverket
Vi arbetar för att det ska gå smidigt att resa och transportera varor i Sverige. Transporter och byggande av infrastruktur påverkar miljön och människors hälsa. Vi strävar efter tillgänglighet inom hållbarhetens ramar.
Buller och vibrationer
(Länka till buller?)
Vi behöver göra rätt från början och både planera omsorgsfullt samt minimera miljöpåverkan när vi bygger och underhåller. Trafikverket arbetar även med riktade åtgärder där det redan finns påverkan.
Vi prioriterar dem som är mest utsatta för buller genom att byta till ljuddämpande fönster, bygga bullerdämpande skärmar vid uteplatser eller för att skydda till exempel en skolgård. Vi sanerar redan förorenade områden, säkrar människors dricksvattentäkter och åtgärdar vandringshinder och barriärer för djur. Dammbindning utförs på ställen där partiklar från vägtrafiken har försämrat luftkvaliteten och riskerar att påverka människors hälsa.
För att undvika att föroreningar uppkommer vid nybyggnad och i drift av väg och järnväg jobbar vi för att använda material, varor och kemiska produkter med minsta möjliga påverkan. Vi ställer också klimatkrav i kontrakten för byggande samt drift och underhåll för att minska infrastrukturens påverkan på klimatet.
Tillsammans med andra aktörer verkar vi för ett mer transporteffektivt samhälle och energieffektiv användning av transportsystemet. Vi jobbar för att utveckla och sprida kunskap, men också med att ta fram och ge förslag på olika slags styrmedel. Det kan handla om krav på till exempel fordon, fartyg och flygplan eller om ekonomiska styrmedel. Vi är aktiva i arbetet med Resfria möten i syfte att ersätta en del av de egna tjänsteresorna med virtuella möten.
För att möta trenderna inom automatisering, elektrifiering och digitalisering behöver vi ligga i framkant för att kunna tillhandahålla den infrastruktur och den tillgänglighet inom hållbarhetens ramar som morgondagen kräver.
Klimat
Transporternas klimatpåverkan står för cirka 30 procent av Sveriges växthusgasutsläpp. Det krävs kraftiga åtgärder och styrmedel för att minska utsläppen och nå klimatmålen.
Som en följd av användningen av fossila bränslen ökar halten av koldioxid i atmosfären. Detta förstärker den naturliga växthuseffekten och medför att jordens medeltemperatur stiger. Om vi inte minskar utsläppen tillräckligt snabbt kan det få stora konsekvenser för människors hälsa och miljön.
Utsläppen från inrikes transporter domineras helt av vägtrafiken och personbilarna står för majoriteten av vägtrafikens utsläpp, se länk till dokumentet nedan.
LÄNK: PM vägtrafikens utsläpp 2021
Sveriges klimatpolitiska ramverk
Mål och inriktning för klimatarbetet
(ska viss info in här om Klimatkalkyl, klimatkrav?)
Sverige har tillsammans med de flesta länder i världen anslutit sig till FN:s mål om att minska utsläppen av växthusgaser. Det svenska klimatmålet ansluter sig till 2-gradersmålet.
Under FN:s klimatkonferens i Paris 2015 kom världens länder överens om att hålla den globala uppvärmningen långt under två grader Celsius, jämfört med förindustriell nivå, och sträva efter att begränsa den till 1,5 grader. Såväl en begränsning till 2 grader som 1,5 graders temperaturökning kräver att de globala utsläppen når netto noll någon gång i mitten av seklet.
Transportsektorn måste bidra till att klimatmålen uppfylls. Det innebär att transportsystemet behöver bli energieffektivare och att fossilberoendet måste brytas. Sveriges klimatpolitik kommer till uttryck i det klimatpolitiska ramverk som består av en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd.
Klimatmål
Enligt det långsiktiga klimatmålet, ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser senast år 2045. Som etappmål för inrikes transporter ska växthusgasutsläppen, exklusive flyg som ingår i EU:s handelssystem med utsläppsrätter, minska med 70 procent senast år 2030 jämfört med utsläppsnivån år 2010.
Sveriges klimatlag och klimatpolitiska ramverk (Naturvårdsverkets webbplats)
Trafikverkets klimatarbete
Trafikverket arbetar med att möjliggöra utveckling för god tillgänglighet i ett hållbart samhälle, där minskad klimatpåverkan är en viktig del. Det gör vi både genom egna åtgärder och genom samarbete med andra.
Trafikverket arbetar i samverkan med andra aktörer för ett mer transporteffektivt samhälle och energieffektiv användning av transportsystemet. Trafikverket arbetar också för att transportsektorn utvecklas så att fordon, fartyg och flygplan blir mer energieffektiva och drivs med energi som är långsiktigt hållbar. På sikt kommer troligtvis en större del av vägtransporterna att drivas med elenergi.
För att nå målen krävs också nya styrmedel. De kan antingen beslutas nationellt av regering och riksdag eller internationellt. Det kan handla om krav på till exempel fordon, fartyg och flygplan eller om ekonomiska styrmedel.
I vår egen verksamhet arbetar Trafikverket för energieffektiva och mindre klimatpåverkande lösningar vid byggande, drift och underhåll av infrastruktur. I det arbetet använder vi oss av Trafikverkets modell Klimatkalkyl och vi ställer också krav vid upphandlingar på minskning av klimatpåverkan. Du kan läsa mer om det via länkarna längre ner på sidan.
Trafikverket köper enbart förnybar el till den egna verksamheten. Det innebär att drift av vägar och järnvägar, exempelvis belysning, använder förnybar el. Även elen till våra vägfärjor är förnybar.
Trafikverkets arbete består av att:
- genomföra egna åtgärder
- samverka med andra aktörer för att genomföra åtgärder
- utveckla och sprida kunskap
- utarbeta och föreslå styrmedel på internationell, nationell, regional och lokal nivå.
Fyra huvudområden
Trafikverket har pekat ut fyra huvudområden (utan inbördes prioritetsordning):
- Transporteffektivt samhälle
- Energieffektivisering
- Förnybar energi
- Klimatneutral infrastruktur
Begränsad klimatpåverkan
Trafikverket har tagit fram ett kunskapsunderlag som beskriver möjligheter att nå mål och vad Trafikverket bidrar med. På följande länk kan du läsa dokumentet:
Buller och vibrationer??? (finns redan men annat innehåll)
xxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Elektromagnetiska fält
Runt omkring alla elledningar och elektriska apparater finns två typer av fält, elektriska och magnetiska fält. Det gemensamma namnet är elektromagnetiska fält. Fälten är starkast närmast källan men avtar snabbt med ökat avstånd.
Det statliga järnvägsnätet omfattar 12 000 kilometer järnväg, varav cirka 9 400 kilometer är elektrifierade. Elektriciteten överförs till tåget via kontaktledningen cirka fem och en halv meter ovanför rälsen. Magnetfältet från kontaktledningen är svagt när det inte är något tåg är i närheten, men det ökar när tåget passerar.
Vid lokalisering av verksamheter i närheten av en elektrifierad järnväg är det lämpligt att man tar hänsyn till förekomsten av elektromagnetiska fält och att exploatören vidtar de skyddsåtgärder som kan behövas.
Myndigheternas styrande föreskrifter, normer och rekommendationer är nationella och bygger på vedertagen forskning och är styrande för hela det nationella järnvägsnätet. Järnvägens elanläggningar är i grunden utformade för att begränsa magnetfältens utbredning och motverka vagabonderande strömmar i andra verksamheters anläggningar, såsom avloppsnät, vattenförsörjningsnät, eldistributionsnät etc.
Allmänheten
Strålsäkerhetsmyndigheten har beslutat om rekommenderade referensvärden för magnetfält som gäller för allmänheten. Referensvärdena avser maximala momentanvärden, inga medelvärden anges. För hushållsel på 50 Hz är referensvärdet 100 μT medan det för järnvägsel på 16,7 Hz är 300 μT. Värden över referensvärdet uppstår normalt inte nära järnvägen där allmänheten vistas.
Vid samhällsplanering bör särskilt hänsyn tas till bostäder, förskolor och skolor belägna nära järnväg. På enstaka platser kan det bli aktuellt med unika tekniska lösningar ifall medelvärdet är kraftigt förhöjt jämfört med normala värden. Vad som är ”kraftigt förhöjda värden” beskrivs i Strålsäkerhetsmyndighetens publikation Magnetfält i bostäder, SSM 2012:69.
Folkhälsomyndigheten har konstaterat att forskningen inte ser någon ökad risk för leukemi hos barn vid exponering för magnetfält med långtidsmedelvärde under 0,4 μT. Magnetfält alstras av elektriska strömmar och mäts i enheten tesla, T, vanligen används enheten mikrotesla, µT.
Arbetsplatser
För arbetsplatser gäller Arbetsmiljöverkets föreskrift 2016:3, generellt är insatsnivåer fem gånger högre än för allmänheten, dvs 500 µT (50 Hz) och 1500 µT (16,7 Hz). För arbetsplatser finns inga rekommenderade medelvärden. För arbetsplatser anges i AFS 2016:3 insatsnivåer i µT, vilka kan jämföras med referensvärden i SSM FS 2008:18.
Miljöbalken
Utöver formella krav så uppmanar Miljöbalken till försiktighet. Det innebär att risker för människors hälsa ska undvikas så långt som det kan anses tekniskt och ekonomiskt rimligt.
Elektromagnetiska fält och störningskänslig utrustning
Järnvägsanläggningen, inklusive fordon, påverkar och påverkas av anläggningar i omgivningen genom elektromagnetiska fält. Detta innebär att hänsyn måste tas mellan störande och störningskänslig utrustning i såväl järnvägsanläggningen som intilliggande anläggningar. Detta går under beteckningen EMC (elektromagnetisk kompatibilitet) och regleras i SS-EN 50 121. Påverkan av elektromagnetiska fält avtar kraftigt med avståndet.
Vid planering behöver kompatibilitet visas mellan järnvägen och externa system, vilket
inkluderar men inte begränsas till:
- Transformatorstationer, ställverk och kraftbolagens elnät
- Industriella byggnader
- Radiosändare
- Flygplatser (SS 447 10 12)
- Sjukhus
- Forskningsanläggningar
- Militära anläggningar
- Andra järnvägsanläggningar, inklusive spårvägar och tunnelbanor
Du kan läsa er om elektriomagnetiska fält på Folkhälsomyndighetens webbplats.
Kemiska produkter och material
(Bör även sidor/info om Kemikaliehantering in här??? (ej så jobbar vi med idag alt länka till när på plats...))
Vid både nybyggnad och drift av väg och järnväg används kemiska produkter och material som kan påverka människors hälsa eller miljön. Trafikverket vill minimera påverkan på hälsa och miljö samt begränsa klimatpåverkan under materialens livscykel.
Vårt arbete ska säkra att vi uppfyller kraven i miljöbalken och kemikalielagstiftningen. Vi ska även bidra till miljömålet Giftfri Miljö. Att bygga giftfritt är en del av ett hållbart byggande och att fasa ut farliga ämnen gör det möjligt för material och varor att cirkulera i giftfria och resurseffektiva kretslopp.
Kemiska produkter
I Trafikverkets verksamhet hanteras en stor mängd kemiska produkter. Det är viktigt att använda så miljöanpassade produkter som möjligt och hantera dem på rätt sätt. De kemiska produkter som används kan vara allt från borttagningsmedel för klotter till smörjmedel för arbetsfordon. För att minimera riskerna för hälsa och miljö gör vi en granskning, där vi klassar de olika kemikalierna utifrån vilka farliga ämnen de innehåller. Granskningen avgör om en kemisk produkt får användas utan restriktioner eller enbart när särskilda villkor uppfylls – eller om produkten inte alls får användas i vår verksamhet.
Materialens livscykel
När man bygger och underhåller vägar och järnvägar används stora mängder material och varor. Trafikverket arbetar utifrån ett livscykeltänkande. Det innebär att vi beaktar materialens miljöpåverkan under hela cykeln: från tillverkning och användning till avfallshantering.
Trafikverket ställer också miljökrav vid upphandlingar och arbetar för att minska påverkan från material under driftsfasen samt säkerställer avfallshanteringen. Att verka för att materialen har lång livslängd och att material kan återanvändas och återvinnas är viktigt i sammanhanget.
Ogräsbekämpning
Vi bekämpar växtlighet på banvallar och bangårdar för att det ska vara säkert för resenärer och de som arbetar med järnväg. Samtidigt ska den kemiska ogräsbekämpningen ha en så begränsad påverkan på hälsa och miljö som möjligt. Trafikverket samråder med kommunernas miljökontor för att säkerställa att vi inte utför ogräsbekämpning inom känsliga områden.
Kemisk ogräsbekämpning förekommer bara på avgränsade platser där det enligt lag är förbjudet för allmänheten att vistas, på bangårdar och banvallar.
Vatten
Trafikverket arbetar för att förhindra att föroreningar från vägar och järnvägar förstör dricksvatten eller påverkar livet i sjöar och vattendrag.
De två allvarligaste riskerna är bränslespill från fordon och läckage från gods som kan vara farligt för miljön. En vanlig bränsletank med dieselolja som brister vid en vägavkörning kan ställa till stor skada. Många vägar går genom eller i närheten av känsliga vattentäkter. Farligt gods transporteras både på väg och järnväg. På järnvägen är olyckorna få, men konsekvenserna kan bli allvarligare eftersom ett tåg kan ta större godsmängder än en lastbil.
Dagvatten från vägen
Vägtrafiken ger ifrån sig en mängd främmande ämnen. De kommer bland annat från slitage mot vägbanan, från avgaser och olika typer av spill. På vissa vägar används också vägsalt. Dessa ämnen följer med dagvattnet från vägen, men det mesta fångas upp i vägkanter och diken. Normalt ansamlas de på platsen, där en del ämnen bryts ned eller späds ut till låga koncentrationer. (Läs mer om vägsalt via länken i högerkolumnen.)
Skadliga ämnen från järnvägen
Vid drift och underhåll av järnvägen används en del skadliga ämnen som ibland byggs in i järnvägsanläggningen. Dessa ämnen kan därigenom spridas till mark och vatten. Inom järnvägen finns också rester av skadliga ämnen från äldre tid. Ett exempel är kreosot som tidigare användes i sliprar och som Trafikverket nu tar om på ett särskilt sätt så att föroreningar inte ska läcka ut. Trafikverket har också tydliga mål och principer för hanteringen av förorenade områden.
Dricksvattnet ska säkras
Att säkra dricksvattnets kvalitet i vattentäkter längs våra vägar och järnvägar är en prioriterad uppgift för Trafikverket. Målsättningen är att alla stora dricksvattentäkter längs det statliga vägnätet ska uppfylla svenska normer för dricksvatten av god kvalitet.
Vandringshinder åtgärdas
En annan viktig uppgift är att åtgärda vandringshinder för vattenlevande djur som fisk, utter och groddjur. Genom att placera och utforma trummor på rätt sätt skapar vi förutsättningar för att djur ska kunna röra sig utan att hindras av väg- och järnvägsbankar.
Grumling, dränering och dämning
När Trafikverket bygger vägar och järnvägar påverkas den omgivande naturen. Det är viktigt att uppmärksamma riskerna redan i planeringsstadiet för att begränsa påverkan under byggskedet och minimera ingrepp som ger bestående skador. Grumling av bäckar och vattendrag är ett typexempel på problem som kan uppstå.
Det går att skydda faunan i och kring ett vattendrag genom att välja rätt tidpunkt på året för ingreppet och använda sedimentfällor. Man måste vara medveten om att schaktning kan påverka balansen i de komplicerade vattenkedjor som finns under våra fötter. En rubbad vattenbalans kan innebära att brunnar sinar och att de drabbas av saltvatteninträngning från andra vattenkroppar.
Ytvatten och grundvatten
Det finns ingen skarp gräns mellan ytvatten och grundvatten. Det vatten som inte avdunstar eller rinner bort blir grundvatten. Ytvattnet i sjöar och vattendrag är känsligt för påverkan i form av nedfall från luften eller utsläpp från avlopp, eller till följd av olyckor. Främmande ämnen kan påverka fiske, bad, brunnar och dricksvatten i en lång kedja som sträcker sig från den minsta bäck via sjöar, åar och älvar ned till Östersjön eller Västerhavet.
I vattnets kretslopp ritas kartan utifrån avrinningsområden. Termen avrinningsområde är etablerad i EU:s vattendirektiv och innebär ett sätt att förvalta vattentillgångarna som inte styrs av kommun-, läns och regiongränser.
Dricksvatten
Att säkra dricksvattnets kvalitet i vattentäkter längs våra vägar och järnvägar är en prioriterad uppgift för Trafikverket.
Transportsektorns verksamhet och de vägar, järnvägar och annan infrastruktur som byggs, används och underhålls har betydelse för förvaltningen av vatten. Ett mycket viktig arbete är att planera verksamheten väl och att förebygga eller förhindra att utsläpp av bränslen eller andra miljöfarliga ämnen förorenar grund- eller ytvatten. Utsläppen kan komma framför allt från vägtrafik, men även från järnvägstrafik eller från mark, anläggningar och driftåtgärder. Särskilt viktigt är det att skadliga ämnen inte når vattenförekomster av betydelse för dricksvattenförsörjningen eller i områden med stora naturvärden. Att säkra dricksvattnets kvalitet vid befintliga och potentiella vattentäkter längs våra vägar och järnvägar är en prioriterad uppgift för Trafikverket.
Nationellt nätverk för dricksvatten (Livsmedelverkets webbplats)
Vägen och vattnet (länka sida om vattenskyddsåtgärder??)
Våra vägar omges av vatten. Det faller som regn på asfalten, det finns som ytvattnet i de korsande bäckarna och i sjöarna intill. I marken under finns det ständigt närvarande grundvattnet.
Vägnätet ligger i stor utsträckning utmed sjöar och vattendrag. Många vägar går fortfarande på eller utmed de rullstensåsar som varit naturliga färdleder sedan urminnes tider. Dessa sand- och grusåsar fungerar samtidigt som viktiga reservoarer för dricksvatten. Vägarna korsar massor av bäckar och kan skära av vandringsvägar för fisk och djur som lever vid vattendrag.
Vatten och vägplanering
Vi måste väga in risken för påverkan på ytvatten och grundvatten när vi planerar för nya vägar eller bygger om gamla. Genom att identifiera och värdera konfliktpunkter kan vi hitta de sträckningar som ger minst påverkan och lägst risk.
De största hoten mot omgivande vattenmiljöer kommer från bilar som rullar på vägen – läckage från farligt gods eller från de stora bränsletankar som hänger under varje lastbil kan få förödande konsekvenser. Även gods som inte klassas som ”farligt gods” kan göra stor skada om det sprids vid en vattentäkt.
Där vägar passerar särskilt känsliga områden krävs skydd som kan begränsa skadorna vid en olycka. Men stora delar av vägnätet är gammalt och vägarna ligger där de ligger. Trafikverket prioriterar de känsligaste och mest skyddsvärda områdena utifrån faktorer som hur genomsläpplig marken är, mängden trafik och andelen trafik med hög riskfaktor.
Halkbekämpning vintertid har stor betydelse för att minska risken för förorening till följd av olyckor. Vägsaltet som Trafikverket använder vid halkbekämpning påverkar dock omgivande vatten och kan i vissa fall påverka enskilda brunnar.
Men också spill och andra föroreningar från trafiken, i form av avgaser och slitageprodukter, kan vara ett problem som måste hanteras i driften av vägarna. Varje gång vi gräver i marken påverkar vi naturen. Vi måste ta särskild hänsyn när vi hanterar bland annat asfaltrester, berg och jord för att hindra negativ påverkan på vatten.
Dagvatten från trafiken
Det vanliga dagvattnet från vägen innehåller en lång rad främmande ämnen. Dessa kommer från slitaget på vägbeläggning, bromsar och däck, från avgaser och från spill av bensin och diesel, bromsolja, smörjoljor, fett och rostskyddsmedel. Här finns tungmetaller som zink, kadmium och bly, samt kolväten (PAH).
Normalt fångas dessa främmande ämnen upp och läggs fast i vägslänter och diken. En del av dem bryts ned på plats eller späds ut till låga koncentrationer. Detta pågår under vägens hela livslängd, men miljöpåverkan gäller oftast bara själva vägområdet, där de främmande ämnena stannar. Jordmassor som flyttas vid dikesrensning eller omläggning av en väg måste dock tas om hand på rätt sätt om de innehåller förhöjda halter av främmande ämnen. Vid vägar med mycket stora trafikmängder kan det krävas särskilda reningsanläggningar för dagvatten. Sådana finns bland annat vid Essingeleden i Stockholm.
Salt, sandning och spolarvätska
Vintertid sprids stora mängder salt, sand och spolarvätska på vägarna. Som väghållare kan Trafikverket påverka hur mycket salt och sand som sprids. Vi strävar efter att använda så lite naturgrus som möjligt vid sandning, eftersom naturgrus är en ändlig resurs.
Vägsalt är vanligt koksalt – sådant som används i matlagning. Salt (natriumklorid) förekommer naturligt och är lättlösligt i vatten. Men lokalt kan det uppstå problem om koncentrationerna blir för höga. Dagvatten från vägområdet kan föra med sig kloridjoner till yt- eller grundvatten. I grundvatten kan förhöjda kloridhalter ge korrosion i pumpar, rör och värmepannor. Vattnet kan också få en fadd smak. I första hand är det vattentäkter i närheten av vägar som kan påverkas.
Vägsalt används för att bekämpa halka, och det gör stor nytta genom att minska antalet olyckor och därmed också risken för utsläpp av miljöfarliga ämnen. I dag används betydligt mindre mängder salt på vägarna än tidigare. Trafikverket räknar ut ett saltindex som beror på vädret. De senaste åren har saltanvändningen på de statliga vägarna legat på 200 000–230 000 ton per år, jämfört med 430 000 ton under toppåren under 1990-talet.
Olyckor och läckage
Risken för en olycka med farligt gods eller läckage av bränsle är ständigt närvarande utmed hela vägnätet. Man talar oftast om riskerna med farligt gods, det vill säga de frakter med farliga ämnen som går på vägarna, men även gods som inte klassificeras som ”farligt” kan medföra allvarliga skador på vattentäkter. En vanlig bränsletank under en lastbil kan rymma över 1 000 liter lättflytande dieselolja.
Det går aldrig att förutsäga när och var en olycka ska inträffa, men det går att beräkna var riskerna för en vägavkörning är störst och var utsläpp kan få allvarliga konsekvenser. En viktig faktor är markens genomsläpplighet, som varierar kraftigt mellan olika jordar. Materialet i en rullstensås kan ha upp till tio miljarder gånger högre genomsläpplighet än lerjord. Detta påverkar hur snabbt ett utsläpp av främmande ämnen sprider sig i marken, hur djupt eller långt det kan nå och vilka möjligheter vi har att lyckas med saneringsarbetet.
Genom risk- och känslighetsanalyser identifierar Trafikverket känsliga områden och konfliktpunkter, till exempel vattentäkter och platser där vägar med mycket trafik skär igenom åsar. Vid om- och nybyggnad tar vi självklart hänsyn till detta när vi väljer mellan olika tänkbara vägsträckningar. När det gäller åtgärder i det befintliga vägnätet finns det en prioritetsordning som utgår från skyddsvärdet.
Genom att styra undan trafik från känsliga områden och ha god beredskapsplanering går det att minska risken för olyckor och dämpa effekterna om det inträffar en olycka. Förstärkta räcken finns också på många känsliga vägavsnitt. Trafikverket bygger också skydd mot läckage för att minska spridning av olika ämnen. Det kan vara allt ifrån stora avrinningssystem med plastdukar, brunnar, dammar och avskiljare till enklare åtgärder som att lägga täta ytskikt. Många gånger går det att få till stånd bra lösningar med hjälp av naturliga ytskikt av jordmaterial med låg genomsläpplighet.
Vandringshinder
En väg passerar tusentals små och stora vattendrag. Hur vattnets passage under vägen är utformad har en avgörande betydelse för vattnets ekologi. Vägar skär ofta bäckar och vattendrag nära anslutningen mot sjöar.
En enda felaktigt lagd vägtrumma kan påverka ekosystemet om den skär av vandringsvägen till lekplatser för djur. Konsekvenserna kan bli betydande för fiskar och andra djur som lever i vatten, såsom grodor och uttrar. En liten bäck på en knapp meters bredd kan tjäna som lekplats för öringar på 2–3 kg. När grodor och uttrar inte kan följa sin naturliga väg längs med vattnet, tvingas de passera vägbanan där de körs ihjäl i stor omfattning.
Vi beräknar att 30–50 procent av alla vägtrummor ligger så att de utgör vandringshinder. Att öppna dessa vandringsvägar är ett av våra strategiska mål.
Frisk luft
Frisk luft är ett av de 16 nationella miljökvalitetsmål som Sveriges riksdag tog beslut om 1999, vars definition lyder ” Luften ska vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas.”
När man andas in luftföroreningar kan hälsan påverkas negativt och i värsta fall leda till förkortad livslängd. Vägtrafik är en dominerande källa till luftföroreningar, framförallt i tätorter. De luftföroreningar som är svårast att hantera och som har stor skada på luftorgan, hjärta och kärl är inandningsbara partiklar. Andra luftföroreningar vars gränsvärden är svåra att uppnå och som är skadliga på hälsan, alternativt att de är indikator för skadliga avgasföroreningar, är kvävedioxid. Internationella och nationella gränsvärden/miljökvalitetsnormer för dygnsmedelvärden av partiklar och kvävedioxid är de normer som Trafikverket har svårast att uppnå. Övriga luftföroreningar som vägtrafiken orsakar och som påverkar vår hälsa negativt är ozon, bens(a)pyren, bensen, butadien och kolmonoxid.
Målbild 2030 – tillgänglighet i ett hållbart samhälle
I augusti 2019 beslutade Trafikverkets styrelse om Trafikverkets strategiska inriktning[1], som bland annat består av Målbild 2030 – tillgänglighet i ett hållbart samhälle, som tar sin utgångspunkt i ett hållbarhetsperspektiv och är formulerat för hela transportsystemet. Den utgår från de transportpolitiska målen och viktiga aspekter i FN:s Agenda 2030. För luftkvalitet är Trafikverkets Målbild 2030 att ”Utsläppen från transportsektorn har minskat så att miljökvalitetsmålet Frisk luft för NO2 i urban bakgrund och PM10 i gaturum uppnås.” Preciseringarna i Frisk luft är satta utifrån känsliga grupper som till exempel barn, och därför strängare än MKN (Miljökvalitetsnorm)
Riktlinjer och samarbeten
Ett arbete har påbörjats för att uppnå Trafikverkets beslutade mål för 2030 i aktuella om- och nybyggnadsprojekt av statlig infrastruktur där luftföroreningshalterna av PM10 och NO2 är höga. Vi arbetar också med målet genom ett tätt samarbete med kommunerna i deras samhällsplanering. Trafikverket har skrivit en riktlinje som riktar sig till alla samhällsplanerare och som ska användas i kommunikationen med kommunerna i de tidiga skedena och under planeringsprocessen. Syftet med riktlinjen är att bidra till att Trafikverket har ett enhetligt förhållningssätt till miljökvalitetsnormerna och miljökvalitetsmålet Frisk luft. Riktlinjen ska bidra till att hänsyn tas till luftkvalitet i samhällsplaneringen där luftföroreningar är eller kan bli ett problem, och på så sätt minska framtida exponering av farliga luftföroreningar.
Kartläggning av områden
Trafikverket kartlägger områden med höga luftföroreningshalter längs med hela det statliga vägnätet, både med hjälp av beräkningar och mätningar. För att få ner höga halter av luftföroreningar där människor vistas och exponeras, krävs fordon med lägre utsläpp och minskade vägtransporter. Åtgärder för att minska vägtrafikarbetet bör leda till att fler biltrafikanter går över till andra transportmedel såsom gång, cykel och kollektivtrafik samt att godstrafiken överflyttas till järnvägstrafik.
Åtgärder för att minska biltrafiken
Viktiga åtgärder som Trafikverket arbetar med för att minska biltrafiken är till exempel anordning av kollektivtrafikkörfält, infartsparkeringar, planering och byggande av lokala och regionala cykelstråk och samordnande godstransporter. Andra åtgärder är riktad information och kommunikation om alternativa färdsätt med kollektivtrafik, resfria möten, bilpool, samåkning och upphandlingskrav i samband med ombyggnad och nybyggnad av infrastruktur. Arbetet med en minskad andel vägtransporter koordineras med Trafikverkets klimatarbete.