Så sköter vi grusvägar
Drygt 20 procent av det statliga vägnätet består av grusvägar. Den sammanlagda längden som vi förvaltar är 18 500 kilometer grusväg.
Det är trafikbelastningen som avgör om en grusväg ska beläggas, därför varierar längden grusväg över landet. Mer än hälften av den totala grusväglängden finns i skogslänen. Dit räknas Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län.
Grusvägarna är oftast obyggda vägar och tål därför klimat- och trafikbelastningar sämre än belagda vägar. Därför är vi, trots upprustning av grusvägarna, tvungna att införa bärighetsnedsättningar på vissa delar av vägnätet under vårens tjälperiod och ibland även under andra delar av året.
Trafikmängden på grusvägnätet är låg, oftast mindre än 125 fordon per dygn. Enligt våra riktlinjer är det normalt vägar med en trafikmängd över 250 fordon per dygn som får en beläggning. Om det finns bebyggelse längs grusvägen kan beläggning läggas om vägen har mer än 125 fordon per dygn, bland annat för att minska problemen med damm för de boende.
Trafikverket ställer krav utifrån en standard
Det finns fyra standarder för kvaliteten på grusvägar där 0 är den bästa och 3 den sämsta. För att bestämma vilka driftåtgärder som behövs för en grusväg gör vi en bedömning av:
- Hål
- Korrugering
- Löst grus
- Damm
Dammbindning av grusvägar
Ett av problemen med grusvägarna är att de dammar vid torr väderlek. Det innebär siktproblem för efterföljande eller mötande fordon, det påverkar närliggande odlingar och vattendrag negativt och kan innebära skadliga hälsoeffekter. För att motverka detta genomförs en åtgärd för att minska dammet som kallas dammbindning.
Metoder för dammbindning
Vi utför dammbindningen på våren när tjälen har gått ur jorden men innan vägbanan blivit allt för torr. Anledningen är att de bindemedel som används kräver en del fukt. Vi upprepar sedan åtgärden ytterligare om standarden sänks under godkänd nivå.
Det finns flera metoder och produkter för att binda damm. De vanligaste är:
- spridning av salter: kalciumklorid och magnesiumklorid
- spridning av lignosulfonat, som är en biprodukt från pappersmassetillverkningen.
Dessutom pågår kontinuerligt utveckling och tester av nya produkter och metoder.