E18, Köping - Västjädra Arkeologi längs med E18

De tre områdena där arkeologiska undersökningarna pågår ligger med ett avstånd om cirka en kilometer från varandra. Häljeby samt Häljesta är färdigundersökta medan undersökningarna vid Viby/Norrtuna, som är den största av platserna, fortsätter till slutet av oktober. 

Häljeby

Ni som färdas på E18 mellan Köping och Hallstahammar har kanske lagt märke till det vita berget som under våren uppenbarat sig vid trafikplatsen Morgendal. Vid detta landmärke i Häljeby har det under sammanlagt sex veckor genomförts en arkeologisk undersökning som genererat fantastiska och även oväntade upptäckter, med lämningar av olika typer och från olika delar av vår förhistoria. Det visade sig vara en sådan variation att arkeologerna gärna vill påstå att det rör sig om en så kallad gott och blandat-fornlämning.

Delar av ett gravfält

Det var känt redan från början att uppdraget skulle beröra en del av ett gravfält, och mycket riktigt hittade arkeologerna ett tiotal gravar. De flesta var små stensättningar från 500–600-talen som dolde kremerade rester efter människor och djur, samt föremål som glaspärlor och smycken av metall.

Det fanns även stenpackningar vid större block som innehöll brända ben och ett fåtal keramikskärvor. Dessa är svårare att datera men denna typ av grav är känd från andra platser och brukar vara karakteristisk för den yngre bronsåldern och järnålderns äldsta delar.

Metallhantverk och hus

I anslutning till flera gravar fanns ett jordlager som innehöll stora mängder järnslagg, och utmed bergets sidor löpte även en ränna fylld av samma typ av material. En hypotes just nu är att någon form av järnhanverk bedrevs på berget under tiden när gravfältet var i bruk, kanske i rituellt syfte.

Under gravarna och jordlagren hittades också flera symmetriskt placerade stolphål som utgör spåren efter ett hus på bergets krön. Det är inte daterat än men planlösning och mått tyder på att byggnaden stått någon under romersk järnålder, det vill säga perioden mellan år 0 och 400 e.Kr.

Läget måste ha inneburit att invånarna hade en utmärkt utsikt över omgivningarna, och att deras boning även syntes vida omkring.

Nyupptäckta hällristningar

Häljeby ligger i ett område med många kända hällristningar från bronsålder och när berget frilades från mossa och torv granskade arkeologerna förstås varje fördjupning i bergarten. Arbetet blev förgäves men som tur var kom hällristningsexperten Sven-Gunnar Broström på besök. Med sin vana blick kunde han, efter endast några timmars arbete, hitta ett 30-tal ristningar i form av två skepp, en häst och ett 20-tal skålgropar. Samtliga hällristningar var väldigt grunda och svåra att upptäcka!

Fornlämningen i Häljeby var till ytan inte särskilt omfattande men innehöll både spännande, ovanliga och även gåtfulla spår från det förflutna. Så småningom kommer resultaten att presenteras mer i detalj av arkeologerna. I väntan på detta kan ni som har möjligheten fortsätta skåda det vita berget som stoltserar med all sin prakt vid trafikplatsen Morgendal.

Häljesta

Under ett par veckor i juni undersöktes ett mindre område vid Häljesta. Omedelbart norr om undersökningsområdet finns även här hällristningar. De är idag övermossade men innehåller bland annat ett drygt 4 meter långt skepp! Häljesta är särskilt känt för Västmanlands största hällristningsyta som ligger inne på gården.  Strax öster om undersökningsområdena finns även gravfält.

I kanten på undersökningsområdet fanns även ett block med en skålgrop. Här i åkermarken påträffades spår av en boplats i form av stolphål, härdar, kokgropar och två brunnar.  Spåren av boplatser i åkermark framträder under matjorden som mörkare färgningar mot den oftast ljusa orörda leran. Därmed finn endast bottnarna kvar av de anläggningar som utgjort ett hus. Husen var ofta treskeppiga med ett mittskepp och två sidoskepp. De stolphål som burit taket har varit djupare och det är oftast de som hittas. Spåren av väggstolparna är oftast bortplöjda eftersom de inte varit lika djupa.

Lämningarna har inte daterats än, men av husets planlösning och bredd kan man anta att det tillhör den äldre järnåldern, alltså perioden 500 f Kr– 400 e. Kr. Vid undersökningen hittades inte några spektakulära fynd men däremot var upptäckten av de två brunnarna något oväntat. De var drygt 2 meter i diameter stora och 1,6 respektive 2,2 meter djupa. Brunnar på boplatser kan innehålla rikligt med information om flora och fauna från tiden då brunnen var i bruk. Analyser av jordprover från brunnarnas fyllning brukar kunna berätta om vad som växte och odlades i närheten samt vilka tamboskap och djur som fanns på gården.

Viby/Norrtuna

De arkeologiska undersökningarna längs E18 i Västmanland har berört antingen gravfält eller boplatser. Vid Viby/Norrtuna sex kilometer nordöst om Köping kan arkeolgerna nu undersöka båda på samma plats.

På en flack höjdrygg ligger ett stort gravfält med nära ett 50-tal stensättningar samt två stora gravhögar. Undersökningen av stensättningarna har pågått under en tid och de har visat sig innehålla brända ben av människor och djur samt föremål som följt de döda på gravbålet. Exempel på föremål är uppsättningar av glaspärlor, pilspetsar, delar av hästutrustning, knivar och dräktdetaljer. De avspeglar utrustning som de döda använt under livet samt föremål som kan ha varit viktiga att få med sig på färden till dödsriket. I dagsläget verkar de flesta gravarna ha anlagts under vendel- och vikingatid (550–1050 e. Kr.).

Avvikande från många andra gravfält i Mälardalen är att det verkar ha anlagts ovanpå en äldre gård. På ömse sidor finns stora mängder av härdar och kokgropar använda för matlagning på utomhuskök, något som var vanligt på gårdar fram till folkvandringstid (400–550 e. Kr.). I dessa grovkök påträffas även trasiga kärl av keramik, malstenar, brända ben av djur samt slagg från metallhantverk. Under gravfältet börjar även framkomma lämningar från gårdsanknutna aktiviteter som matlagning, vilket antyder att när man lämnade gårdsläget så anlade man sitt gravfält ovanpå det gamla gårdstunet.