Logga in
Logga in

Tjällossning, tjälskador och potthål

Tjäle är mark eller väg som har frusit till is. Is tar mer plats än vatten, vilket gör att vägen expanderar och lyfts när den fryser.

Under vintern bildas det islinser i jordmaterialet, då vatten sugs upp underifrån, som successivt byggs på och expanderar. Tjälskador på vägen uppstår vanligtvis på grund av att marken lyfter ojämnt tvärs vägen, mera på mitten och mindre i kanterna, vilket gör att sprickor kan uppstå.

Under tjällossningen tinar vägen och återgår till ursprunglig nivå. Då uppstår ett överskott av vatten i konstruktionen, som kan leda till bärighetsskador när vägen trafikeras.

Vägar är särskilt utsatta för tjäle, eftersom den isolerande snön plogas bort. Hur mycket tjälen lyfter vägen beror på flera faktorer – hur mycket det har regnat på hösten, hur kallt det är och hur länge det varit kallt, hur mycket det har snöat och vilket jordmaterial som finns under vägöverbyggnaden. Generellt ger långa och kalla vintrar större påverkan.

Vägar som riskerar tjälskador

Utbredningen av tjälskador kan påverkas av om vägen är ny eller gammal. Risk för tjälskador finns framför allt i följande fall:

  • vägar med dålig bärighet
  • övergång mellan väg och bro
  • övergång från skog till åker eller bergsskärning till platt mark
  • vid vägtrummor
  • vägavsnitt med otillräcklig avvattning av vägen.

Potthål – kan uppstå året om

En nyckfull vägskada är så kallade potthål, som uppstår i vägens beläggning. På vintern utvecklas potthål när vatten tränger ner i små porer och håligheter samtidigt som temperaturen pendlar runt noll. När vattnet fryser och tinar om vartannat, spränger den expanderande isen sönder håligheten och gör den större.

Potthål kan också uppstå på sommaren när vatten blir stående i ett litet hål. Vattnet och trafiken skapar en utmattning som utökar håligheten. Ju äldre beläggning, desto större risk.

För att motverka tjälskador dimensioneras vägkroppen olika i landets olika delar, men dimensioneringen har sällan betydelse för potthål eftersom de uppstår i beläggningen. Ytlagret har av naturen kortare livslängd och slits dessutom av till exempel dubbdäck.

Förebyggande arbete

Trafikverkets entreprenörer inspekterar regelbundet det statliga vägnätet, från tre gånger per vecka för de största vägarna till en gång var 14:e dag för de minsta. Trafikverket förebygger och åtgärdar partier där det finns risk för tjälskador innan de uppstår. Genom att hålla vägarna fria från sprickor och hål minskas inträngning av vatten.

På sommaren avvattnar och tjälsäkrar vi vägkonstruktioner genom dikning och åtgärder på vägtrummor. Tjälfarliga material vid känsliga platser kan också bytas ut. Vintertid förebygger vi tjälskador genom snödikning, som minskar inrinning av smältvatten och gör att vägbanan torkar upp snabbare.

Trafikfarliga skador åtgärdas så snabbt som möjligt

När vi får kännedom om trafikfarliga brister varnar vi trafikanterna och lagar hål, spår och sprickor så snabbt som möjligt. Det görs av entreprenörer enligt kontrakt.

Under den värsta tjällossningsperioden kan det också bli nödvändigt att tillfälligt sätta ner vägars bärighet. Trafikverket beslutar om bärighetsnedsättningar i samråd med driftentreprenör. Det innebär att högsta tillåtna bruttovikt/axelvikt för motordrivna fordon begränsas till tolv ton, alternativt fyra ton, för trafiksäkerheten och för att skona vägen.

Du som är enskild väghållare och får statsbidrag från oss behöver meddela oss om du sätter ner bärigheten på vägen. 

Trafikinformation - bärighetsnedsättningar

I vår tjänst för trafikinformation finns en karta som visar vilka vägar som har bärighetsnedsättningar på grund av tjälskador och tjällossning. Kartvyn visar både tjälskador och restriktioner för vägar.

Trafikinformation - vy tjälskador och restriktioner

Vad gör jag om jag får en skada på min bil?

Om du har råkat ut för en skada på eller intill en statlig väg kan du ha rätt till skadestånd. En förutsättning är att Trafikverket eller vår entreprenör har orsakat skadan genom vårdslöshet. Via länken nedan kan du läsa mer om vad som gäller och hur du anmäler.

Skador vid väg

Frågor och svar om tjälskador och potthål

Det är svårt att förutspå var de största problemen kommer att vara från år till år då det är många parametrar som påverkar tjälens skadeeffekt. Men generellt innebär en kall och lång vinter att tjälen går djupt ner i marken. Tjäle är mark/väg som frusit till is. Is tar mer plats än vatten, vilket gör att marken/vägen expanderar och lyfts när vattnet fryser till is. Hur mycket marken/vägen lyfter beror på flera faktorer:

  • hur mycket det regnat på hösten
  • hur kallt det är och hur länge det varit kallt
  • hur mycket snö det har kommit
  • hur snabbt temperaturen stiger på våren.

Vägar är särskilt utsatta eftersom den isolerande snön plogas bort. Därför går tjälen djupare ned i vägen än i omgivningen. Under tjällossningen tinar jorden och återgår till ursprunglig nivå. Oftast sker detta utan skador. Men i följande fall finns risk för tjälskador:

  • vägar med dålig bärighetövergång mellan väg och bro
  • övergång från skog till åker eller bergsskärning till platt mark
  • vid vägtrummor
  • vägar med dålig bärighet
  • vägavsnitt med otillräckliga diken.

Vägens skick påverkas av väder, ålder och trafik. Efter lång tid eller hård belastning kan ett så kallat potthål uppstå. Det är ett eller flera hål i vägbanan som behöver åtgärdas. Potthål kan uppstå både av kraftiga flöden, rinnande vatten och som effekter av tjälskador.

Under vintern och tjällossningsperioden lagas de värsta skadorna och snödikning sker. Tjälskador märks ut med varningsmärken. Under sommarperioden lagas skadorna permanent.