Dubbelspår Hallsberg–Degerön Medeltida väghållning och avrättningsplatser mellan Hallsberg och Stenkumla
Nu har vi fått slutrapporten från den arkeologiska förundersökningen vid gårdstomten Perstorp. Spännande upptäckter från området mellan Hallsberg och Stenkumla tar oss på en resa genom historien.
Vi bygger dubbelspårig järnväg mellan Hallsberg och Degerön, till stor del längs den befintliga järnvägen, men på sträckan mellan Hallsberg och Stenkumla kommer vi att bygga järnväg i helt ny terräng. Inför det bygget har det gjorts en arkeologisk förundersökning i området som innefattar gårdstomten Perstorp, strax utanför Östansjö.
Historisk bakgrund
Perstorps gårdstomt har varit i bruk sedan åtminstone tidigt 1600-tal och den finns markerad på en karta över Viby socken från 1688. Ursprungligen var gården ett så kallat kronotorp. Kronotorp som fenomen etablerades vid mitten av 1500-talet när Gustav Vasa gav kronan full äganderätt till allmänningarna och ville uppmuntra en kolonisation av dem genom att anlägga så kallade kronotorp på dem.
På en detaljerad karta från 1825 kan man se att gården ligger på samma plats som idag. På kartan kan man förutom boningshuset även ana tre ekonomibyggnader i den södra delen av gårdstomten. Ytterligare en mindre byggnad är utritad vid vägen söder om gårdstomten, som skiljer Perstorps ägor från allmänningen.
- Bild 1: Karta från 1688.
- Bild 2: Karta från 1825.
- Bild 3: Häradskarta från 1864–1867.
Avrättningsplatser
På en häradskarta från 1864–1867 kan man se Grimstens häradsallmänning breda ut sig direkt söder om Perstorps ägor. På allmänningen, cirka 350 meter sydöst om Perstorp, låg en av Viby sockens två avrättningsplatser. Det är oklart när avrättningsplatsen togs i bruk men den finns utritad på kartan från 1688. Den sista att avrättas på platsen är däremot känd. Det var den 34-årige Per Andersson som den 15 januari 1861 avrättades för mordet på sin far, Anders Persson.
Fynd
Vid den arkeologiska förundersökningen påträffades ett flertal fynd, dels vid den noggranna metalldetekteringen, dels vid lager och anläggningsgrävning. Framför allt på gårdsplanen mellan ladan och boningshusen påträffade man rikligt med järnföremål, en mindre mängd slagg, kol, sot och bränd lera. Möjligen kan det tyda på att gårdssmide funnits på platsen, men lämningarna är för oklara för att dra några säkra slutsatser. De påträffade metallfynden hör till största del hemma i 1900-talet men ett fåtal fynd kan kopplas till 1800-talet.
- Bild 1: Järnföremål.
- Bild 2: Väghållningssten med inskriptionen ÅNNEBRUNN.
Man hittade också en sten som var platt med rundad topp och antydan till polerad yta och utsnidade detaljer på sidorna. När man vände på stenen och reste den upp syntes inskriptionen ÅNNEBRUNN. Stenen utgör en förhållandevis anonym kategori av resta stenar, nämligen en så kallad väghållningssten.
Medeltida väghållning
Enligt Statens maritima och transporthistoriska museer var det de jordägande bönderna som var ansvariga för väghållningen i Sverige under historisk tid. Det var stadgat så tidigt som i de medeltida landskapslagarna.
Precis som all annan beskattning i Sverige under perioden, så var det mantalet som låg till grund för hur vägansvaret fördelades i socknen och häradet. Ju mindre mantal man hade desto mindre väglott hade man att ansvara för. För en rättvis fördelning upprättades så kallade vägdelningslängder, där väglotterna numrerades och tilldelades de olika bönderna. Varje år hölls vägsyner och de bönder som inte fullgott utfört sitt ansvar fick en anmärkning och böter. En bonde kunde ha flera väglotter inom socknen och de låg inte nödvändigtvis nära varandra eller i anslutning till de egna ägorna.
För att veta var de olika väglotterna var belägna satte bönderna upp väghållningsmärken i ena eller bägge ändarna av sina lotter. Dessa märken var utformade efter bondens eget tycke och de flesta bestod nog av trä men de bäst bevarade till eftervärlden är de i sten. På märkena fanns relevant information av varierade slag. Oftast var väglottens nummer återgivet, ibland den ansvariga gårdens namn eller initialer på den ansvarige och ibland fanns det även en pil med som visade åt vilket håll lotten låg. På den aktuella stenen ser man endast den ansvariga gårdens namn; Ånnebrunn. Ånnebrunn ligger i Viby socken, knappt tre kilometer från Perstorp fågelvägen och är en gammal gårdstomt med äldsta belägg från 1554.
Vem gör vad inom arkeologin?
Trafikverket är exploatör och ansöker om arkeologiska undersökningar hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen ansvarar för de arkeologiska undersökningarna och upphandlar arkeologiföretag som utför arbetet. Trafikverket bekostar och kontrollerar att de planerade arbetena utförs. Det företag som genomförde den arkeologiska undersökningen vid Perstorp var Arkeologikonsult.