Artrika vägkanter

En artrik vägkant är ett område vid sidan av vägen som har högre naturvärden och där det kan finnas skyddsvärda, hotade eller rödlistade arter. De artrika vägkanterna består ofta av ängs- och betesmarksflora som trivs i näringsfattig jord och som gynnas av slåtter.

De är viktiga livsmiljöer för många växt- och insektsarter som trängts undan från det moderniserade odlingslandskapet. Det som är skyddsvärt i en artrik vägkant kan vara enskilda hotade arter eller den samlade artrikedomen.

För att få kunskap om vilka vägsträckor som är artrika utför vi inventeringar med jämna mellanrum. Vid de sträckor som utpekats som artrika anpassar vi vägunderhållet samt genomför riktade åtgärder så att artrikedomen kan bevaras.  

Vi anpassar slåtter för att bevara artrikedomen

Anpassad slåtter är ett exempel på åtgärd. Slåtter kan till exempel ske sent på säsongen för att säkerställa att blommorna har hunnit fröat av sig innan slåtter sker eller tidigt på säsongen för att få bort gräs som annars riskerar att kväva ängsväxterna. Vi gör även åtgärder för att få bin och andra insekter att trivas. Det kan till exempel vara att skrapa vägkanterna och skapa sandblottor så att skalbaggar hittar mat och bin hålor att bo i.

Bekämpning av invasiva arter

Invasiva växter konkurrerar ut våra inhemska växter och gör det svårt för pollinatörer som bin, fjärilar och blommor att överleva. De kan även vara skadliga för människan som till exempel jätteloka vars växtsaft kan orsaka brännskador.

I vår region är det idag framförallt blomterlupin, sandlupin och jätteloka som ställer till med problem i vägkanterna. Även den svårbekämpade parksliden har börjat sprida sig allt längre norrut. Vi arbetar med att inventera var i vår anläggning vi har invasiva växter samt med bekämpning av dem. Vi prioriterar de sträckor där vi har artrika vägkanter eller där det finns andra värden som vi vill bevara.