Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Tåg i sommarlandskap med blå himmel och gröna fält.

Järnvägens partikelutsläpp

Utsläppen från järnvägstrafiken till luft består mest av metallpartiklar som frigörs vid slitage på räls, kontaktledning, hjul och bromsar. Eftersom metallpartiklar är jämförelsevis tunga transporteras de inte iväg så långt utan faller ned nära järnvägen.

Mätningar visar att halterna av partiklar inte överskrider EU:s miljökvalitetsnorm i järnvägsmiljöer utomhus. Det gör de inte ens nära spåren, direkt efter att tåg bromsat in eller i väderförhållanden som brukar medföra att partikelhalterna blir extra höga.

I tunnlar eller stationer under jord, till exempel på Arlanda C, är koncentrationen av partiklar däremot högre. Där gäller dock inte Sveriges miljökvalitetsnorm som baseras på gränsvärden i EU:s luftkvalitetsdirektiv.

Mindre slitage på spår och material ger mindre spridning av partiklar

Eftersom spridningen utomhus av partiklar från järnvägstrafik är så pass begränsad bedömer Trafikverket inte att det krävs särskilda åtgärder på det området. Men vårt ständiga arbete med att minska slitaget på spår och materiel kommer att leda till att spridningen av partiklar minskar.

Studier av järnvägens utsläpp av partiklar

Föroreningsnedfall från järnvägstrafik (VTI 2003)

Studien Föroreningsnedfall från järnvägstrafik (VTI 2003) redovisar mätningar av hur metallpartiklar sprids i närheten av järnvägsspår på tre olika platser. Spridningen varierar med väder- och trafikförhållanden, men i allmänhet upphör påverkan inom 50–100 meter från järnvägen.

Inandningsbara partiklar i järnvägsmiljöer (VTI 2006)

Studien Inandningsbara partiklar i järnvägsmiljöer (VTI 2006) beskriver variationen av PM10 i olika järnvägsmiljöer under och ovan mark, i relation till trafik samt i fråga om partiklarnas storleksfördelning och grundämnesinnehåll. Resultaten visar att partikelhalterna i järnvägsmiljöer
ovan mark inte överskrider miljökvalitetsnormen. Däremot är dygnsmedelvärdet avsevärt högre på de underjordiska stationerna Arlanda C och Arlanda S.

Emissions of particulate matter from railways (IVL 2008)

Rapporten Emissions of particulate matter from railways (IVL 2008) redovisar mätningar av partikelemissioner i järnvägstunnlar. Partiklar mättes också med instrument som placerats under ett tåg, för att studera hur emissionerna varierade under körningen av tåget.

Hälsoeffekter, luftvägar, partiklar i Stockholms tunnelbana (KI 2010)

Undersökningen gäller om människor som vistas kort tid i tunnelbanemiljö utsätts för hälsorisker. Det verkar inte så. Däremot har exponering för jämförbara halter av partiklar i vägtunnlar gett andra resultat, vilket tyder på att även partiklarnas storlek, form och kemiska sammansättning kan ha betydelse.

Hälsoeffekter av luftföroreningar i stationsmiljöer till järnvägstunnlar (UmU 2013)

En kunskapssammanställning om betydelsefulla luftföroreningar i järnvägstunnlar ur ett hälsoperspektiv och en analys av relevant kunskap om hälsoeffekter av metallhaltig partikelexponering.

Particles in road and railroad tunnel air (VTI 2016)

En studie för att förbättra kunskapen om skillnaderna när det gäller inandningsbara partiklar i järnvägs- respektive vägtunnel, partiklarnas källor och diskussion kring möjliga åtgärder.